Tänk att vara fri. Så jävla fri att du bara kan kuta runt och skrika som en galning helt ensam, kanske på en gräsmatta, utan att du bryr dig överhuvudtaget om någon reagerar. Jag tycker att det är som terapi för själen på något sätt. Och nej, till dig som undrar: jag är ingen hippe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar