Jag är äckligt irriterad. Jag ska skriva en krönika. Jag måste skriva en krönika. Det är inte lätt att skriva en krönika om man inte egentligen känner för det. Speciellt om det måste bli perfekt.
Här sitter jag, med alla material jag behöver, framställt och tillgängligt, men så finns det inget, ingenting överhuvudtaget, i hjärnan på mig. Ett tomt eko är det enda som studsar omkring där inne. Jag tror att det säger någonting om att det kliar på mitt högerben.
Annars tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar